Mobbat bortglömt barn. Har så himla tråkigt. Varför hittar aldrig jag på nått? Varför blir jag aldrig med bjuden på nått? Jag tror jag är osynlig och bortglömd ibland. Jag vill också vara cool och populär ibland. Men min telefon ligger tyst som graven jämte mig. Prutt och illa luktande fis är det!
Allt känns så jäkla vingligt och osäkert... jag vet inget ju.
Men jag tror jag är snäll iallfall. De är ett mål jag strävar efter.
Sen är jag jätte blyg också. Vågar ALDRIG höra av mig till nån... för tänk om de EGENTLIGEN inte tycker om mig. Jag kanske bara är som en böld i röven som man känner sig tvingad till att vara snäll mot. Men man vill egentligen itne vara med mig överhuvudtaget... därför hör jag aldrig av mig till nån...
Beror väl på att jag har jätte svårt att lita på någon pågrund av all utfrysning i mitt tidigare liv.