Nu är det höstlov, åh vad skönt! Eller aa, alla andra har lov men inte jag! Jag jobbar och det är as bra. Jobbar på fristad bygg ab och det är väldigt nice faktiskt. Just nu för tillfället håller vi på och renoverar ett gammalt klocktorn. Ska byta panelen runt om och byta ut delar som det har blivit röta i. Jobbar bara Måndag - Onsdag så att jag får lite lov iallafall. Igår spikade jag lock och målade halva tornet och idag rev jag (vi) andra sidan av panelen. Jag var rätt skakis när vi skulle riva eftersom att jag är så klen. Jag stod ju jätte högt upp och när spikarna väl lossnade höll ju jag på att dra i backen. Det blev lättare när man kom ner på marken för det kändes stabilare än att stå på ställningen. Brädorna var ju ganska så rötna där så jag behövde inte slita på mina mega muskler allt för mycket. he... he... he...

Jag vill bara medela att jag är väldigt mörkrädd också, samtidigt som jag har väldigt livlig fantasi... När man ska gå på toa där jag är och jobbar, måste man gå en bit till ett församlingshem som är lite halvt övergivet. (är egentligen inte alls övergivet, men i mitt huvud är det det!) Det är jätte mörk där inne och jag klarar inte av att gå in i mörka rum så jag måste fumla runt efter strömbrytaren och det gör mig fruktansvärt stressad, för TÄNK OM det står någon där inne som tänker hoppa på mig när jag öppnar dörren och jag inte ser det. Men när jag väl fått tänt lyset efter några hemska sekunder som känns som en evighet står det ju själklart ingen där, för den/det har ju sprungit till nästa rum när jag väl tänt. så det blir samma prosedur vid varje jävla dörr. Och toan ligger i källaren vilket gör att allt blir ännu värre! tänk på alla de som blivit inmurade i väggen till exempel! så jag springer ner för trappan och kastar mig in på toa och kissar som en idiot samtidigt som jag har öronen på hel spänn... ifall det kommer nån. Sen när är klar vet jag att det är någon bakom mig när jag skyndar upp för trappan igen... Jag vågar absolut inte vända mig om så jag kastar mig mot ytterdörren... glömmer självklart släcka och måste fumla runt efter knappen och tror jag ska avlida av stress och panik. Sen bokstavligtalat smäller jag igen dörren och låser fort som fan och springer därifrån. När jag väl vågar vända mig om ser jag att det faktiskt är någon som står i fönstret och kollar efter mig när jag skyndar iväg... tror jag iallafall...  

JAPP, det är nått som inte står rätt till i mitt huvud... jag vet! :D