Det är väl det man brukar säga... Glad midsommar. I fan heller... Jag kan nästan säga att jag hatar midsommar utan att känna ånger. Känner mig lika ensam varje år. Sitter på en stol med lite tårta och försöker ha roligt med en del av släkten. Men det är svårt när man vet att alla andra är ute och har kul... När det är något kul som händer så glömmer man bort mig. Alla åker till havet eller till någon fest medans jag sitter kvar hemma... JAG DÅ? Jag försöker låtsas som att jag inte bryr mig, att det inte spelar någon roll... Men jag vet att det inte stämmer, för jag känner verkligen hur det värker där inne och att tårarna är inte långt borta. Hatar att vara ensam... 
Jaaaa, jag är dyster... lite ledsen också. Slutar nu innan jag börjar böla på rikigt. Nu ska jag gå och lägga mig... 

KUUUUUKIGA JÄVLA MIDSOMMAR!