Ibland är det bra jobbigt att vara snäll. Erbjöd mig att köra in pappa till stan på morgonen då han skulle bort med jobbet på någon resa. klockan 6.30 skulle han vara i stan så jag fick åka hemifrån 05.45. Nationella provet skulle börja klockan 08.15... När jag lämnat av pappa i stan återstod bara en sak... va fan skulle jag hitta på tills klockan blev 08.15? Åkte till skolan och satt i bilen och spelade qudrapop. Sen rätt som det var sov jag och vaknade av att det kom massa bilar och som parkerade jämte mig. Kändes lite lagom pinsamt faktiskt om jag ska var ärlig! men va fan! Jag var ju trött...

Sen när vi väl hade provet då gick väl inte det som planerat. jag fastnade i en text där jag inte fattade ett jota! Varför gick jag inte vidare? För rätt som det var så var provtidenslut. Där såg jag mitt prov tas ifrån mig och en tår rullade sakta ner för min kind. "Allt gick som i slowmotion, jag kastade mig efter provet och skrek med förtvivlan i rösten "NOOOOOOOO!" Jag kände mig så ensam... provet hade lämnat mig för gott.. det var slut! föralltid!!

När vi hade hördelen ville jag göra bot för mitt misstag och gjorde ett stårlande jobb! När jag var klar satt jag och berömde och pussade på mitt kära prov. Då gled de mig också ur händerna och var borta för alltid! Va fan är det här för värld vi lever i!!!